Ljus är utveckling
Varför är vi så beroende av ljus för att må bra? Svaret finns i evolutionen. Under miljontals år har våra kroppar och sinnen utvecklats med solen och himlen i centrum.
Så gott som neanderthalare
För att förstå hur ljuset påverkar oss människor, så krävs det perspektiv. Människoliknande varelser har existerat i ett par miljoner år och den moderna människan utvecklades för 200 000 år sedan. Vi människor har helt enkelt samma fysik och biologi som för miljontals år sedan. Men den första konstgjorda ljuskällan, glödlampan, blev inte vanlig förrän i början av 1900-talet. Det elektriska ljuset har alltså inte hunnit påverka oss alls ur ett evolutionärt perspektiv. När vi planerar, bygger och belyser våra fastigheter kan vi alltså räkna med att det är en samling neanderthalare som kommer att vistas i dem.
Dagsljuset ställer den biologiska klockan
Under den här långa tidsrymden har vi och alla andra levande varelser anpassat oss efter naturens förutsättningar. När vi levde på savannen var vi utomhus så gott som hela tiden och tillgången på dagsljus avgjorde förutsättningarna för vår överlevnad. Med den livgivande solen i centrum utvecklade vi våra förmågor och synkroniserade våra liv med dagsljuset – det som vi i dag kallar för det cirkadiska systemet eller ”den biologiska klockan”.
Under dygnets 24 timmar anpassar vi människor vår naturliga rytm efter tillgången på dagsljus. Med det första morgonljuset vaknar vi till liv, förhoppningsvis pigga och utvilade och redo att ta oss an en ny dag. När skuggorna blir längre och skymningen faller, varvar vi ner och gör oss redo för vila.
Det naturliga ljuset balanserar vårt hormonella system och påverkar kroppens produktion av sömnhormonet melatonin och stresshormonet kortisol. När ljusnivåerna minskar ökar produktionen av melatonin, för att sedan avta när ljuset kommer tillbaka på morgonen. I takt med att ljusnivåerna ökar, kickar kortisolet in och gör oss mer vakna och alerta.
Därför mår vi bra – och dåligt
Lycka är ofta något så enkelt som en promenad en vacker dag, när man kan njuta av färgerna och se ljuset silas mellan lövverken. Efter bara någon timme fylls vi med ny energi.
På samma sätt påverkas vi av frånvaron av dagsljus. Ibland räcker det med en regnig och mulen dag för att vi ska känna oss nedstämda. För människor som lever långt upp på norra halvklotet, där dagsljuset är begränsat under vinterhalvåret, finns också en risk att drabbas av säsongsberoende depressioner, så kallade seasonal affective disorders (SAD). Så fort vi trixar med den biologiska klockan och dagsljusförsörjningen, så märker vi snabbt av följderna. Alla som har flugit över flera tidszoner och drabbats av jetlag, eller som har jobbat skift, vet precis hur det känns.
Att dagsljus får oss att må bra, det vet vi instinktivt. Men trots att vi vet, så är det först de senaste 20 åren som vi har börjat att förstå varför.